Min ljudförstärkare

Hörsel och hälsa hette föredraget som jag var och lyssnade på häromdagen. Den som talade var Bert Danermark, professor vid Institutet för handikappvetenskap vid bl a Örebro universitet. En hel del av det han talade om visste jag redan – som att världen lätt krymper om man får en hörselnedsättning. Många, särskilt män, förlorar sociala kontakter, känner sig ensamma och utestängda.

Hörselnedsättning kan medföra psykisk och psykosocial ohälsa – ensamhetskänsla, depression, huvudvärk. Bert Danermark visade statistikuppgifter från olika undersökning. Det mest sorgliga var, förstås, att inte så få personer med hörselnedsättning tar sitt liv eller försöker göra det.

Hörseltekniska hjälpmedel, hörselrehabilitering och rätt bemötande från omgivningen minskar eller ta bort ohälsan. Bert Danermark hade tankar här.

Det klassiska, som ändå är så svårt att leva upp till för dem som hör bra är

–         tala aldrig från ett annat rum

–         tala aldrig med handen för munnen

Och säg aldrig ”äsch, det var inget” när personen med hörselnedsättning frågat om ett par gånger. Det uppfattas som en kränkning, för visst ”var det något” personen ville säga.

Det finns regler också för den som har hörselnedsättning. Säg aldrig ”va”. Det innebär ett absolut slut på ett samtal. Säg hellre något som ”förlåt, jag hörde inte vad du sa”, det är ju ett sätt att fortsätta samtalet. Och visa gärna att du är med i ett samtal med hummanden och nickningar och liknande.

Med hem från föredraget den här kvällen hade jag en bok Att (åter)erövra samtalet – en bok om hörselskada och kommunikation.

Jag ska läsa den noga, ser redan att jag har en hel del att hämta. Jag är ju en person med hörselnedsättning.