Det har varit Förtroendevaldas dag (S) i Örebro. Vi var där. Dagen var intressant, lättsam och stundtals rolig. Det jag särskilt vill berätta om är seminariet En stad som växer. Ett 30-tal personer bänkade sig i en av lärosalarna på universitetet. Kommunalrådet för samhällsbyggnadsområdet ledde seminariet med utgångspunkt från områden som måste utvecklas inför 2020 när nu staden växer med drygt 1.000 invånare per år, av dem åtskilliga äldre och äldre äldre. Vad tyckte nu vi? Efter en stunds “bikupe”-samråd hade vi en hel del att komma med. Allt noterades som komplement till utgångsbilden.

Och vad ville vi som var deltagare i seminariet? Jag framförde det som jag gör i alla möjliga sammanhang: staden måste vara tillgänglig så att äldre kan fortsätta röra sig fritt även med gamla, trötta ben och fortsätta höra bra på teater, konsert etc även med nedsatt hörsel. Några andra äldre kvinnor var helt överens om att man skulle vara försiktig med att bygga nya vård- och omsorgsboenden – erbjud till fler kvalificerad omvårdnad i den ordinära bostaden i stället.

Min tanke går tillbaka till 60-talet, då hemtjänsten bakade bullar och städade och då personer med omvårdnadsbehov som en självklarhet flyttade från sina hisslösa hus till pensionärs- och ålderdomshem. Kanske har pendeln svängt rejält: när medborgarna gör sin stämma hörd bör planeringen bli en annan än den traditionellt professionella.