Jag skriver på berättelsen om min morfar – en man mitt i förra sekelskiftets politiska utveckling. Socialist, agitator, jobbade tillsammans med andra för arbetares bättre förhållanden i staden Lund. Låga löner, strejker, brist på mat, dåliga bostäder och så kampen för rösträtten förstås – det fanns mycket att lägga kraft på.

Idag har jag läst om hur min morfar var en riktig Fröken Friman – hon, ni vet, som i TV startade en kooperativ mataffär något decennium in på 1900-talet.

Våren 1906 föddes idén bland arbetarna vid sockerfabriken Öresund i Lund att bilda en kooperativ affär. Ett kortlivat försök hade gjorts tio år tidigare men slutat i konkurs. Nu gick man mer noggrant tillväga. En kommitté bildades för övervägande och planering. Kommittén bestod av arbetare: en gjutare (det var morfar), en målare, en skomakare, en bokbindare, en barberare, en järnarbetare, en grovarbetare, en skräddare och en tobaksarbetare – alltså alla med eget intresse av en kooperativ affär. Stöd och råd fick man från KF:s agitator som på sommaren besökte Lund.

Stenkol att elda med i kaminen

Stenkol att elda med i kaminen

På hösten var planeringen klar. Ett offentligt möte anordnades och den kooperativa Föreningen Fenix u p a, Lund bildades. En styrelse tillsattes, morfar blev dess ordförande. Lokal förhyrdes, en föreståndarinna anställdes, andelar i affären tecknades.

Styrelsen fick i uppdrag både att kvällstid tjänstgöra i affären och att svara för inköp av de varor som skulle säljas. Särskilt viktig var tydligen upphandling av stenkol. Från Malmö beställdes 1000 hl stenkol som kunde säljas vidare till konsumenterna och göra uppvärmningen av bostäder mindre kostsam. Bröd och knäckebröd vara andra betydande varor.

Den 25 mars 1907 öppnades ”kooperativa” i Lund. Då hade man också inköpt två spottlådor, nödvändiga inventarier på den här tiden.

Allt detta har jag läst i boken Hans Truedsson: Arbetarrörelsen i Lund 1850-1950.