Vi ska lämna vårt sommarhus. Efter tjugofem sköna somrar på ön har det blivit dags att avveckla huset. En gång var det en liten skola med ett enda klassrum och en lärarbostad.

Praktiskt utrymme...

Praktiskt utrymme…

På tomten finns fortfarande längan med de tre dassen, ett för skolflickorna, ett för skolpojkarna och ett för fröken. I dem har vi numera trädgårdsmöblerna. Vi har också vedbod, tvättstuga och två förråd med utrymme för det mesta.

I boningshuset finns en rymlig vind, ett stort skafferi, flera garderober.

Vi har inte behövt snåla med utrymmet! Om det vi inte haft plats med i stan har vi kunnat säga ”vi tar det till sommarhuset”. Det gäller också böcker som inte fått plats hemma – att kasta en endaste bok fanns tidigare inte i vår begreppsbild.

Detta straffar sig nu. Efter flera resor till tippen blev i alla fall allt överblickbart.

Nu när vi lämnar huset gäller det att inte tänka ”bra att ha”, eller ”minns från min barndom”. Barnbarn, som just satt bo eller snart gör det, har fått välja det som kan passa hos dem. Lite möbler, lite glas och porslin, några tavlor, mormors mors väggklocka, delar av linneförrådet  (varför så många lakan här, vi har ju ändå tvättmaskin och torkväder!).

Dass, numera förråd.

Dass, numera förråd.

Det bästa av allt är att den unga familj, som tar över i huset, gärna ser att ”basbohaget” finns kvar så att de i sin egen takt kan möblera sitt sommarhus. Så var det när vi flyttade in för 25 år sedan och det var den första sommarens räddning.

Så helt och hållet behöver vi inte tömma vårt hus utan stänger dörren en sista gång i medvetande om att möbler och annat bohag kommer till nytta för en annan familj och i en annan tid.