På promenad längs Dalälven kommer min syster och jag fram till ruinen av en tvättstuga. Den har många år på nacken, kunde användas av envar i grannskapet. Man ser spåren efter en präktig eldstad och karet för blötläggning är helt intakt. Bara någon meter från tvättstugan flyter älven, perfekt att skölja tvätten i.

Ångerfull hemlös.

Ångerfull hemlös.

Tvättstugan har inte använts på länge men var alldeles oförstörd tills i vintras. Då tog en hemlös man sin tillflykt till den och en natt brann den. Nu är den en ruin men samtidigt en påminnelse om att allt verkligen inte blir som man tänkt sig – kanske allra minst för en hemlös man.

På flera ställen står upprepat skrivet på stenväggarna ”det var inte meningen, det var inte meningen” och mitt i den forna eldstaden står med stora bokstäver ”FÖRLÅT”.

Det är lätt att förstå ångesten hos honom, som råkade tända eld på denna sin tillfälliga bostad när han ville värma sig i vinterkylan.

Vad blev då hans nästa hemvist? Ja, det vet vi ju inte. Och inte kan vi riktigt sätta oss in i, hans tillvaro, bara förstå att det inte blev som han tänkt sig.