Alldeles nyligen deltog jag i ett möte om äldres hälsa och livskvalitet. Mötet arrangerades av regionen och leddes av den högsta politiska ledningen, det vill säga regionstyrelsens ordförande. Inbjudna till mötet var personer som tillhör det politiska parti, som både hon och jag tillhör.

Vi var tolv personer, som under ett par timmar med liv och lust delgav varandra vår högst varierande syn på vad som kan förbättras för äldre i samhället. Bland deltagarna fanns politiskt förtroendevalda men också vanliga äldre och till den gruppen hör ju jag.

Redan innan jag gick till mötet visste jag att jag ville lyfta fram det jag ser som den första förutsättningen för livskvalitet: att fortsätta vara den man är, att fortsätta ingå i ett sammanhang, att vara delaktig, att fortsätta se en uppgift i sitt liv. Jag har redan flera gånger skrivit om detta här på MittNu.

Ramp som ger tillgänglighet för alla.

Ramp som ger tillgänglighet för alla.

Detta går inte av sig självt. Med stigande ålder behöver vi ett samhälle som ger oss utrymme. Vår allmänna rörlighet blir sämre och vi behöver gator, torg och lokaler som är framkomliga med rollator och rullstol. Bussar och tåg ska ge oss möjlighet att kliva på och av. Synen eller hörseln försämras. Hållplatser och stationer måste utropas och kunna läsas på en display. Väl fungerande hörapparater ska erbjudas utan kostnad för den enskilde, hörselslinga måste finnas i offentliga lokaler.

Ett samhälle anpassat för äldre blir lätt att leva i för alla. Ett exempel är den nya rampen, minst hundra meter och lagd över en stenig stig i skogen, som leder till lämningarna av en öländsk stormansgård från järnåldern. En skylt talar om att rampen lagts för att öka tillgängligheten för barnvagnar och andra ”hjulburna”. En skylt berättar stolt om rampen som ska ”underlätta för alla att ta del av den spännande historien om Ölands järnålder”. Det är så vi vill ha det!