För väldigt länge sen träffades vi som tioåringar i samma realskoleklass. Sakteligen blev vi bekanta och vänner och när vi hade tillbringat fyra år i realskolan och fyra år i gymnasiet var det dags för studentexamen och yrkesval. ”Jobba med människor” var det självklara valet för båda och programmet för praktik och utbildning blev ett för oss båda.

Livslång vänskap i brevboksformat

Livslång vänskap i brevboksformat

Så småningom bildade vi båda familj och lämnade storstaden, en av oss för södra Skåne, den andra för en småländsk liten stad. Jobben vi fick, var och en på sitt håll, hade beröringspunkter med varandra. Mycket av kontakterna mellan oss gick via brev – det här var ju långt före e-postens tidevarv.

För över tjugo år sedan kom vi på att det skulle vara roligt att som gamla kunna följa årens och livets gång via breven. Så vi började skriva våra brev i små anteckningsböcker (värt dubbelt porto, ansåg vi), som vi skickade mellan oss. Kanske skulle vi så småningom ge ut breven i bokform, fantiserade vi.

Åren gick, e-posten och mobiltelefonerna segrade över våra brev i ”snigelpostformat” och för några år sedan och med 17 brevböcker bestämde vi att nu sätter vi punkt. Och nu har vi läst brevböckerna och återupplevt våra mest aktiva år, våra kriser och kransar. Vi har glatt oss med varandra, vi har tröstat varandra och, när det behövts, försvarat varandra mot en oförstående omgivning. Och genom alla böckerna, sida upp och sida ner, är vår vänskap så tydlig. Vi behåller den för oss själva, bokformen får vara för andra människors brev och brevsamlingar.