För mig, som för så många andra, är veckans fundering terrordåden i Bryssel alldeles nyligen. Det är svårt att släppa tanken på hur människors hat och kanske fruktan kan leda till så mycket död och förödelse. Vi ser bilder och följer nyhetsreportagen och plötsligt känns det att vi är mitt uppe i de fruktansvärda händelsernas centrum.

Så besinnar jag mig och tar till mig det som en närstående tonåring säger: ”Samma sak händer hela tiden, till och med flera gånger bara den här veckan men lite längre bort och utan rubriker”. Med ironi säger hon ”jag visste inte att solidaritet bara gällde inom ett visst område”.

Behov av närhet Bild: Aftonbladet

Behov av närhet Bild: Aftonbladet

Senare läser jag på FB någons uppräkning av terrordåd i Yemen, Afghanistan, Ankara, Beirut, Libyen, som visserligen nämnts i pressen men inte med stora rubriker. Ändå är jag säker på att vi tar till oss av det vi hör – och ser bilder av – även om det sker långt borta. Men rädslan och behovet av tröst och stöd växer när avståndet till det hemska krymper.