Sjösättning då det begav sig.

Sjösättning då det begav sig.

Tjugofem fina somrar har vi tillbringat på ön. Nu lämnar vi den och vårt gamla skolhus. Huset har stått där det står i 140 år och det står säkert där minst hundra åt till. Nu får andra njuta av det. Själva får vi vara nöjda med vackra minnen och minst hundra bilder tagna under årens lopp.

Vilka är då våra tankar inför avskedet från huset, från ön med sina stränder och strövområden, från goda grannar och kära vänner? Ja, efter att ha funderat hit och dit i ett års tid och med insikten att allt har sin tid så känns det ganska bra. Allt man äger måste tas om hand och förvaltas. När målarfärgen flagnar och buskagen tränger sig allt längre in i trädgården, när trösklarna är för höga och båten för låg – ja, då är det inte mycket att fundera över.

Nu gäller funderingarna snarast: vad ska vi framöver göra med våra somrar? Möjligheterna är många. Denna första sommar har vi bokat in oss på en större ö, Öland. Under en vecka tänker vi vandra på strandängar och på alvaret. På dit- och hemvägen besöker vi våra nära och kära.

Ett hus att älska.

Ett hus att älska.

Runt vår hemstad finns goda utflyktsmål för ett äldre par med hund. Och redan har vi sett om vår balkong här i stan – under alla de tjugofem somrarna har den stått tom och övergiven. Nu grönskar den inbjudande.

Och vännerna från dessa tjugofem år finns ju kvar – inte minst genom seniormagasinet MittNu.se.

Så veckans fundering är ganska fylld av goda förhoppningar om den här och de kommande somrarna.