En mulen julidag städar jag i mitt linneskåp. En del, som finns där, bär jag iväg till insamlingen för återanvändande av textiler. En del i linneskåpet, å andra sidan, räknar jag som textila skatter och vad gör jag med dem?

Gammelfasters brudlakan

Gammelfasters brudlakan

Här finns urgamla skånska långdukar och väggbonader, vävda av okända händer i tunn ull som bibehållit sina klara färger genom åren. Här finns min gammelfaster Augustas brudlakan med handknypplad udd- och mellanspets. Faster Augusta var min mammas faster, född 1883 och död 1981. Hon ”blev” aldrig gift och brudlakanet, i yppersta kvalitet, har aldrig använts.

I mitt linneskåp finns också min mammas broderade dukar, gardinlängder, duken för att dölja symaskinen. Min mamma var född 1905. Hennes broderier måste vara från 1920-talet och alltså snart hundra år gamla. Säkert kom hennes hantverk till användning före min tid. Någon enstaka kaffeduk minns jag från min barndom men det mesta förvarades dolt i hennes linneskåp och sedan 35 år i mitt.

FullSizeRender (28)Min mammas broderier är sydda på tunnaste linne, i plattsöm med vitt bomullsgarn, i stjälksöm eller med tunt garn i många färger i en teknik som jag inte känner till. Alltsammans finns här på översta hyllan i linneskåpet, för det mesta utan att jag tänker på vad jag äger i arvet från min mamma.

Men just nu är min fundering alltså: vad gör jag med mina textila skatter?